Hellre min tupp än ett paket kycklingstrimlor

Hej, välkommen till åsiktsbloggen! Nä de va kanske inte därför jag började blogga men börjar märka att i en del av mina blogginlägg kan jag bara inte hjälpa att trycka in mina åsikter, jag bara måste få dela min frustration om dagens samhälle. Kanske i förhoppning om att någon där ute skall smittas lite eller nicka instämmande bakom dataskärmen.

Nu tänkte jag berätta om något morbid och rysligt äckligt (så känsliga läsare ombedes hoppa över detta inlägg, eller gör inte det för det är viktigt.).

Här i veckan slaktade vi en av våra 4 tuppar. Han hette ironiskt nog Modig.
Vi äter annars inte hönskött från butiken ( Vi försöker dessutom äta kött endast 3 gånger i veckan). Vi äter enbart våra egna hönor och tuppar men det blir inte så ofta, senast var i somras.

Antingen tycker du kanske att vi är hemska som kan äta upp våra husdjur eller djur överhuvudtaget , eller så kanske du undrar varför vi inte äter höns från industrin. Eller så fattar du galoppen direkt.

Jo nu ska jag berätta varför. Ett av skälen är att jag inte håller med om dagens djurhållning i stora skalor. De är djurplågeri hur vi utsätter djur i dag. Djur som aldrig får nytta av sina instinkter, djur som kanske aldrig fått se skymten av dagsljus.

 I USA har de hela eskalerat till bristningsgränsen, där jordbruken mer liknar industrier än det yrke det en gång var. Tror knappt dessa industribönder har rört i en högaffel. Men fortfarande avbildas en bonde med en högaffel eller en liten traktor. Men sanningen i USA är snarare är robotar och stora jätte maskiner som handskas med jordbruket. Har du inte sett dokumentären Food inc, så måste du bara se den. Den är verkligen en ögonöppnare. Här kan du kolla in trailern. Så pass allvarligt är det ännu inte här men kanske är det bara en tidsfråga innan vi har det så här i Europa, eller så kanske vi hinner stoppa det innan det blir så.

Om man nu väljer att äta kött vill jag hellre äta djur som har haft ett bra liv, än att köpa ett paket från butiken som man knappt tänker på att det är kött. Ett paket som man inte förstår att är ett tänkande, kännande djur. Vadå, det är ju bara kött? Eller?

Våra hönor är så livfulla, smarta och olika individer. De är absolut inte bara en gående köttbit.

Våra djur har levt ett bra och lyckligt liv. Men jag har bestämt mig att om jag nu ska äta upp dem så måste jag klara av att slakta själv. Eller åtminstone vara med och hålla i när någon annan håller i yxan. Man får då plötsligt insikt om vad det är man ska äta. Då blir det något som man också vill äta mer sällan. Man vet dessutom hur mycket jobb det är att rensa inälvor och plocka fjädrar av en höna. Man förundras då också över hur hönskött kan vara så billigt. Sedan äter man köttet med en skvätt sorg ,en skvätt vemod, och en skvätt gott samvete.